Inga tillfällen är så upplagda för bloggning som när man pluggar. Med tanke på den högst sporadiska blogguppdateringen så kanske ni förstår att pluggandet har gått i samma takt... Idag var jag på SFSUs andra campus som ligger downtown, dvs i citykärnan, närmare bestämt i ett nybyggt köpcentrum med lokaler som både verkar städas, luftkonditioneras och sakna allt vad uteliggare heter. Helt enkelt flera gånger bättre än både det vanliga campuset och stadsbiblioteket som man av ovan nämnda anledningar inte vill plugga på.
Det var alltså dags att hitta det nu när det är tre dagar kvar på terminen...
Sitter och kollar igenom svaren från midtermen i mattekursen och hittar dessa lite halvkryptiska svar
Matte är inte matte längre utan mer lik juridik där man använder vissa satser och hänvisar tillbaka på olika bevis och domar som man sedan använder för att bevisa andra frågor. Inte så kul som annan matte måste jag säga.
Nåväl, nu ska jag äta så att jag är laddad för att klämma ur det sista ur kvällen inför morgondagens två tentor.
Så var min $3-plånbok tillbaka lika hastigt som den försvann. Visserligen utan pengar men själen verkar vara kvar och ingen verkar ha lagat den så jag tror att vi hittar varandra ganska snabbt.
Om två timmar åker jag till San Jose och kollar på Sharks vs Vancouver Canucks. Undrar om Sedinarna är lika dominanta som i Timrå Isstadion -96 mot Finland när ingen annan fick låna pucken. De ligger ändå etta och tvåa i Vancouvers poängliga med Näslund på tredje plats. Öhlund är bäste back... Tyvärr har inte Sharks några svenskar på isen men vi blir minst 8 på läktaren som håller flaggan högt.
9 dagar till hemfärd och på den tiden ska jag trycka in 4 tentor; 2 nästa onsdag och 2 nästa fredag.
Nu är det dags att vakna ur koman; koffein here I come.
Jag är en enkel männsika.
Jag gillar att läsa. Lyssna på musik och spela gitarr.
Jag gillar att fota.
Jag gillar att se på film.
Jag gillar att än en gång spendera en vardagskväll vid köksbordet med en kopp te mitt emot Stefan. Våra ögon är koncentrerade på varsin laptop och vi diskuterar de små sakerna som ger livet dess stora nyanser.
Killinggänget och Varan-TV. San Francisco.
Jag gillar att vänta på saker jag beställt från Amazon.
Jag gillar ännu mer när de levereras.
Jag gillar att utvecklas.
City Hall - sett från Buena Vista.
Transamerica Pyramid - Downtown San Francisco.
Café Duboce - Duboce Park, 3 minuter från 66 Laussat Street.
Vad gör det väl att vi bara får tidningen var fjärde dag när hon ger oss ett julkort?
I Bay Area, som består av bukten som vaktas av San Francisco, finns det en förening för unga skandinavier. Den har 700 aktiva medlemmar plus ytterligare 400 i periferin. Jag är alltså inte ensam svensk i storstaden. Som bevis sprang jag på en svenska på caféet runt hörnet förra veckan och i Downtown hörs svenska titt som tätt.
Anledningen till att jag fick höra om föreningen var att det var tjuvstart på julen med svensk julmarknad i en kyrka i stan i lördags. Stämningen var inget annat än svensk med luciatåg, glögg med pepparkakor, blonda barn och Västerbottenost. Så även om jag såklart saknar dig Oscar så fick jag åtminstone njuta av julupptakten även jag. Jag tvivlar dock inte på att pepparkakorna är bakade med mer kärlek hos Ek/Westin.
Som senap på julskinkan så dekorerade vi lägenheten med glitter à la dålig julfest på Mallorca...
Jag känner dock att det räcker väldigt bra att bo med två svenskar och ha två till att ty mig till här. Jag känner inget behov att klumpa ihop mig med fler för tillfället. Känslan av svenskkolonier i Spanien kan ändå komma över mig ibland och på julmarknaden blev den kvävande stark. Tilläggas bör dock att det var många amerikaner och svenskättlingar där som ville lära sig mer om det svenska. Alltså inte bara svenskar som saknar det gamla landet.
Idag har jag vandrat runt planlöst i stan i 2 timmar och sedan pluggat lite. För att få c-, som jag satsar på, behövs 50% sammanräknat på läxor, quizzes, midterms och final. Det är inte mycket. Alls. Jag siktar mot stammen och hoppas på att inte krascha vid rötterna.
Så jag kommer nog lägga mig på ett stadigt c i de flesta kurserna, se mig själv i spegeln med ett stort leende, kasta väskan över axeln och vända mig mot Sverige för juletider om tre veckor - med mamma och pappas hembakade lussekatter som ett givet mål.