Daugava.

Vad var det som hände? Jag hade begravt min tonårsidol under ett tjockt lager av jord. Jag hade ställt undan spaden och försökt glömma honom. Han hade blivit sämre under de sista åren och dödsfallet var bara att stilla acceptera. När fyra låtar från nya skivan Daugava sipprade upp genom jorden luktade det unket och gammalt. Jag kände igen doften och ville inte gå närmare utan vände mig istället om och höll för näsan. Girigt andades jag frisk luft från nya artister vilka tycktes ha utvecklats åt något håll, vilket som helst. Så långt hade det gått.

Men så hittar jag hela skivan och laddar ner den. Kanske kan det liknas vid nekrofili och inget jag bör vara stolt över men en idol är en idol även om tiden kanske inte har varit snäll mot honom. Jag bestämmer mig för att ta fram stetoskopet men trodde inte att någon puls skulle höras.

Jag lägger mig i sängen och lyssnar igenom skivan två gånger med hörlurar. Och så en gång till. Det är nog det bästa han har gjort. Jag skyfflar undan all jord, sliter upp liket och ruskar liv i det och visst, det börjar röra på sig. Rösten lite dunklare och orden svarta som natten men hela kroppen spritter av liv; fioler, banjo, afrikanskt doftande trummor och till och med en stark doft av whiskey strömmar ut och fyller min kropp med välbehag.

Glada artister gör mig glad men frågan är om jag inte blir ännu gladare av en deprimerad Lars Winnerbäck åter redo för ett liv som singel. Att det finns lite åldersskavanker är något jag kan leva med för det var riktigt längesedan jag hörde en skiva som berörde mig så mycket. Likt en gammal släkting vaggar han mig till sömns på skivans fjärde varv.

"I, Erik Hedin, do...

...solemnly swear that I will support and the defend the Constitution of the United States and the Constitution of the State of California against all enemies, foreign and domestic; that I will bear true faith and allegiance to the Constitution of the United States and the Constitution of the State of California; that I take this obligation freely without any mental reservation or purpose of evasion; and that I will well and faithfully discharge the deputies upon which I am about to enter. I hereby subscribe to this oath by signing in Section I above."

Det var alltså för att få jobbet. Undrar hur det är när man ska bli medborgare.

Snart har helgen vecka 39 tagit slut

Jag gör ingenting, borde söka stipendium, jobba, skriva, räkna. Gått runt i staden, ätit söndagsmiddag som har utvecklat sig till en god vana, lyssnar på Ani DiFranco och laddar för veckan som kommer. Helgen har ägnats åt att bli professionell tennisspelare, nästan bli religiös av något så banalt som en solnedgång, svära sig halvt till hjärtattack på dåliga nätverk, avslöja drickstjuv och premieras storartat, se läderbögståg, äta tapas med spanjorer på spansk tid, röka vattenpipa (håll i hatten; det amerikanska ordet är hooka) och sakna den svenska hösten. Promenader blir inte bättre än då man kan sparka runt gulnade löv och sedan gå in och värma sig med en kopp te. Roy Anderssons nya film har premiär och jag ser om Sånger från andra våningen för minst 20e gången.

Är det så här långt hösten har kommit? Längre? Kortare?

Hemtrevligt

...värre är det nu i min boning. Högtalarna som jag skrev om är inköpta, kombinerat bord och läslampa på plats bredvid fåtöljen och teglaset halvvägs ner i magen. Dagens läxor är gjorda och jag ska nog ta och vila en stund innan middagen.



Idag har inget speciellt hänt. Skola 9-17 och ytterligare en härlig cementering av fördom mot amerikaner. "How many are living in Germany?" och klassens ljus svarar "3 million" men det är inte det som är det roliga utan det är David från San Jose som bjuder på det; Han bor med en tysk som skulle skaffa bankkonto och berättade att han kommer från Tyskland. Kassörskans likgiltiga ansikte fick en av hennes kollegor att hjälpa henne på traven och berätta att det inte ligger i USA. "No?". Dom är härliga ibland, amerikanerna.


Tror för övrigt att jag måste ta bort min väderpresentatör på facebook eftersom det ska regna imorgon enligt den. I så fall blir det första gången det regnar i Bay Area sedan i maj så det är kanske på tiden. Jag pratade med en kille på Campus som sa att jag borde njuta nu för mellan november och april så kommer regnet. Jag frågade om det gör det i Lower Haight också, där jag bor, och han svarade att det inte alls är så farligt här. "The climate is crazy man".

Inatt vaknade jag ihopkurad och halvhuttrande eftersom dom inte förstår vitsen med mer än ett glas i fönstren... Vind ute => kallt inne.

Vardag

Efter klagomal fran en nara van som bojkottat min blogg for att jag verkar ha det for bra sa kommer har ett utdrag ur min vardag (jag vill ju inte tappa lasare).

7.40 uppstigning
8.20 till tunnelbana
9.08 springa till lektion som borjar 9.10
12.30 tabling, dvs sitta vid ett bord for att fa amerikaner att aka pa utbyte
1.00 lunch med bekant Clay, koper begagnad kursbok for $130
3.35 ny lektion
4.50 ta mig hem
6.30-8 jobba
8.00 middag hos grannarna

Livet ar en fest ocksa i San Francisco vissa dagar. Apropa tabling sa vore det nog bra for vissa amerikaner att, atminstone en gang i livet, aka utanfor landet. Da kanske sadana har incidenter bli farre: Fest brukar ha alkohol inblandat sa i fredags skulle jag och mina combos ta itu med det bestyret. Vi gar till affaren, hamtar det vi ska ha och gar till kassan. Nekas att kopa for att vi bara har svenska korkort och inga pass. Hem, Stefan gar tillbaka med sitt pass. Nekas med kommentaren "This is not a passport, passports are blue" varpa Stefans blodtryck stiger och han fragar om hon nagonsin varit utanfor USA. Inget svar. Ganska talande for manga amerikaner. Naval, 3.23, dags att ga pa lektion.

Ikväll har jag gjort något så exotiskt som sett Timbuktu och Looptroop i SoMa och överlevt kvävande sötsliskig rök. Dagen började dock med en otäck känsla i kroppen efter en lång natt med dans och drinkar igår. Tog mig sedan ut idag och såg Stilla Havet breda ut sig framför mig vilket var fantastiskt mäktigt. Östersjön må vara stor men att veta att Japan är nästa stopp får en att känna sig ganska liten. Klev på tåget med shorts och Lonely Planet i väskan och upptäckte att det som vanligt var molnigt när jag kom ut ur tunneln genom Buena Vista Park. Vandrade runt i ett landskap med tunga moln som hämtat ur Psycho men ändå så väldigt upplyftande att upptäcka naturens storhet. Surfare trängdes med barnfamiljer och de homosexuella med deras små hundar. Med ett leende på läpparna tog jag mig runt och konstaterande att detta är staden jag bor i; den har verkligen allt man både kan önska sig och vilja vara utan. Samhällets mörka invånare gömmer sig gärna på skymda ställen, typ Golden Gate Park, vilket jag fick upptäcka då jag promenerade runt på måfå och mötte personer som kväste ur sig opassande kommentarer.

Väl efter spelningarna blev jag tonårigt fan och fotades med idolerna, tog tafatt upp olika ämnen till diskussion men när Timbuktu frågade en tjej "vi ska inte fortsätta hemma hos dig?" så var det bara att kasta in handduken och erkänna sig besegrad även på detta område. Jag vill gärna se mig som att jag kan se igenom popidoler men man är inte bätte än en tonårstjej. Här är beviset, nästan hela Laussat-triben plus ytterligare en liten svensk:

Dagens kommentar fälldes av en biffig dörrvakt i röktältet utanför klubben: "Please, no weed outside". Som redan nämts, inomhus verkade det inte vara nåt problem... Dagen har i övrigt medfört att jag dragit en slutsats som jag iförsig alltid har känt på mig; jag bor helt fantastiskt bra till. Solen skiner 98% av dagarna, inte mycket farligt händer (inte som man ser) och det är nära till allt. Nu när jag även har köpt en fåtölj till mitt rum så har potentialen höjts ytterligare. Två högtalare, min MP3-spelare och en gitarr kommer att fullända min boning till höjder som påminner om ett i-land.

För bilder från min hood, gå in på Stefans blogg och kika under dagens datum.

Internationell svensk övning i civilkurage

Hemma efter en förkortad dag på campus sitter jag nu vid köksbordet och inväntar Emma via skype. På fötterna tofflor, på överkroppen en tjocktröja och på benen jeans. Det är ganska kallt. Till helgen ska det dock bli varmare igen så jag tar det med ro. Vädret måste också få ha sina sämre dagar; gå hem tidigare från jobbet för att dra en parallell som alla förstår. För Oskar & Oscar så kanske det är lättare att förstå om jag säger att det är som att jobba på GE, man kan ta en tupplur ibland och vakna efter några dagar och fortsätta där man lämnade. Ingen skada skedd förutom att folk undrar var man tagit vägen.


Easy&Easy på jobbet.

Vi har gäster i vårt hus från Sverige för tillfället. Kursare med Måns som ska plugga i San Luis Obispo men passar på att se lite av storstan först. San Luis Obispo har 40 000 inv, ligger mellan SF och LA och kretsar mycket kring universitetet. Så nu är Måns och jag combos på riktigt igen eftersom de har fått låna hans rum och han flyttat in till mitt. Igår var vi, hela svenskgänget, på Ben Gibbard i Palace of Fine Arts där han pratade med Daniel Handler, han som gör barnböcker under namnet Lemony Snicket och även spelar i Magnetic Fields. Jag tror att det gick en Lemony Snicket-film på svensk bio för några år sedan... Prat cirka 1 timme och sedan akustisk musik i 20 minuter vilket kändes lite lite. Men det var en riktigt fin spelplats och han kan sina saker Ben. Det är Ben Gibbard som är den gudabenådade rösten bakom Postal Service och Death Cab For Cutie.




I förrgår gjorde jag min första insats som lärare när jag var tillgänglig på Skype för studenterna som läser motsvarande Endimensionell analys. Under min timme så ringde en person men hennes mikrofon fungerade inte så jag hjälpte henne med meddelanden. En person på en timme gör att jag ser fram emot att jobba den här terminen.

Det är konstigt hur osäker man kan känna sig när man är i ett nytt land och i en stadsdel som gränsar till bostadsprojekt för samhällets botten. I förrgår hörde vi en man genom vår bakdörr (som har sett sina bästa dagar) ropa på hjälp. Ett segt, mörkt och kvävt rop. Help me, someone pleeease help me. Vad gör jag? Lyssnar noga, tänker. Lyssnar. Hämtar slutligen en stol och barrikaderar dörren, går till sängen och somnar. Svenskt civilkurage som räddat oss ur diverse krig och otrevligheter. Till mitt försvar så hördes en annan man prata med honom ibland vilket jag tycker rättfärdigar mitt beteende. Plus att vi som sagt hade främmande som låg och sov så jag ville inte att en av deras världar skulle bli bragt om livet.

Apropå det så har mordfrekvensen i stan ökat. Förra veckan var det 10 stycken som mördades men förutom sirener som ljuder så känns stan rätt lugn. Jag har lärt mig att alla svarta som har den klassiska gangstastilen faktiskt inte är gansta's utan faktiskt också är ute och drar barnvagnen ibland. Likt Fantomen har de många skepnader.

Tack Mats för alla tips på aktiviteter! Efter din guidning runt i New York så tar jag dem på största allvar och ska försöka hinna med så många som möjligt. Det är mycket som ska hinnas med så hej då igen.

Helan går

Hade amerikanskt besök igår så vi gjorde köttbullar, brunsås och kokt potatis. Tyvärr är inte lingon en så stor grej här så vi körde med rödvinbärsgele vilket funkade även om det naturligtvis inte kan jämföras med lingonsylt. Till det Absolut och sånger och vi fick t.o.m. med oss våra amerikanska vänner på sång. Förflyttning med ölburkarna i bruna papperspåsar. Sedan konstigt konstigt ställe. En stor bakgård bakom ett vackert viktorianskt hus. En tavla föreställande en vagina. Gräddgörarpatroner som inhalerades av white-trash-america. Det roliga var att de kände varandra eftersom alla gått på Berkeley. Sen natt, somnade med datorn i knät och Emma i lurarna. Vaknade med ett ryck och lite konfunderad över datorns position och med den klassiska bakfylleångesten och Emma-längtan. Tankar på hur det är när man bara kan gå över till varandra, åka bil, bada. 49 dagar kvar till Emma kommer. För övrigt samma dag som Ingrid, Stefans flickvän, och Eva-Maria, Måns flickvän kommer... Det kommer bli trångt på badrummet på morgnarna. Men riktigt kul! Det är även Halloween då så vi ska på maskerad.




Plugget går okej, har inte gjort så mycket än. Väldigt annorlunda med läxor och quizzes, oförberedda prov. Slutprovet är mellan 20-30% av betyget, resten är från mid-term exam och dessa läxor och quizzes. Störst tyngdpunkt är ofta på läxorna, 20-40%. Annars är det varmt och skönt på dagarna men det blir fort kallt på kvällarna. Nätterna spenderas med mjukbyxor, t-shirt och strumpor under täcket, eller filten eftersom jag inte köpt nåt täcke än. Jag är inte så sugen på att sätta igång värmaren heller eftersom den har stor varningsskylt att staten California varnar för att gaserna orsakar cancer och fosterskador. Men vi har fått det riktigt hemtrevligt i lägenheten och det känns faktiskt som att jag bor här nu. Kanske är jag konstig, har alltid lätt för att anpassa mig. Kvällen kommer nog att spenderas i lugnhet på något café kanske. Har börjat läsa Kerouacs Dharma Bums som utspelar sig här i krokarna och den kan nog bli ett bra följeslagare.


Förresten, jag har skaffat ett social security number. Efter 4 timmar mellan olika ställen på campus, 45 min buss ut från universitetet och 2 timmars väntan med 90% mexikaner så ska jag nu få det hemskickat inom två veckor. Detta för att jag ska kunna jobba på matteinstitutionen och hjälpa en lärare med en kurs i motsvarande endimensionell analys. $9.25 i timmen men en bra erfarenhet. Det är inte säkert att jag får jobbet eftersom han inte vet hur mycket pengar han får till förfogande men hoppet finns.


Över och ut för denna gång.

Säng snart på plats

Sitter i lägenheten och har fått leverans från IKEA, tre sängar till svennebanankollektivet. Efter tre nätter på mattor på golvet så känns det välbehövligt, ryggen mår inte så bra. Igår var det den stora städkvällen som avslutades med pasta och kycklingsås, vitlöksbröd och ett californiskt rödvin á la Sideways. Helgen gick annars i flytten och slapphetens tecken. Flytt, IKEA, öl på taket, utekväll med amerikaner och svenskar, efterfest, golden gate, picnic. Sjukt stora munkar. Häng på Café du Soleil runt hörnet. En ganska slapp helg som ändå mynnade ut i att bohaget har flyttats och lägenheten städats. Vår hyresvärd ska tydligen vara "a nutcase" men än så länge verkar han okej, trots att lägenheten inte var städad när vi flyttade in. Det här är säljarnas marknad och ändå är jag grymt nöjd. Läget, kombos, universitetet.



Jag tror förresten aldrig att jag kommer vänja mig vid amerikaners klädstil. Man kan aldrig känna sig för nerklädd i den här staden men det betyder också att man lätt kan känna sig för uppklädd. En t-shirt och ett par halvtajta jeans så känner man sig som en nobelprisgäst.
Naturligtvis har jag skruvat fel i sängen och måste skruva upp 12 skruvar. Fan. Jag skyller allt på Ingvars undermåliga instruktionsblad som har orsakat mig skavsår mitt i handen.

Nej, lunchpausen är slut, åter till arbetet och uppgradera min säng från den nedan.

Nu kom Måns hem och tänkte bjuda på mat. Det är bra att ha kombos.

Framme i 16000-kronorslägenheten!

Bara en snabb uppdatering. Framme i lägenheten och det finns internet som man kan snika av någon vänlig individ. Den är inte jättefräsch men vi ska försöka ordna det. Nu ska vi iväg och köpa det allra nödvändigaste; tallrikar, toapapper och öl.

Men som ni ser är vi väldigt glada att vara framme och framförallt glada att få lämna vårt stinkande rum på hostelet! Fler bilder från lägenheten kommer...