Lite politik som omväxling

För alla som inte varit arga på länge - kolla på KG Bergströms intervju med Mona Sahlin på SVT:s hemsida. Det är lite som Parlamentet när man inte får säga ja eller nej, med skillnaden att hon inte verkar få svara på frågor.

Däremot vill Maria Wetterstrand inte gå ur EU längre så det är bara att hoppas att Miljöpartiet tar efter. Inte heller vill de har medborgarlön längre så det luktar grön valframgång om två och ett halvt år.

Jaja, imorgon är det tenta igen så idag har jag pluggat säkert 4 timmar. Som sagt, det är ingen 5-timmarstenta som i Uppsala som väntar imorgon.

På tal om fotoexkursion

Redan efter en månad under samma tak så har våra hobbies konvergerat.

Fläskfilé i säcken

Jag vet aldrig riktigt hur det händer, men plötsligt står jag där nästan renrakad igen. Bara mustaschen kvar, ett något osäkert leednde på läpparna och skällsord från grannarna.

En fantastisk dag har följts av en otroligt bra kväll med moules et frites, för många öl och vin, vattenpipa, seinfeld, fyllepizza och en släng vargmåne.

Morgonen spenderades med att ta igen missad populärkultur och sedan dubbla kaffekoppar och sallad på hörnet i väntan på kombos och fotoexkursion. 4 timmars vandring på Portero Hill, massa bilder, stan och sedan grisen i säcken på Safeway för $12.99 - det visade sig vara inte mindre än 40 st 36 cl Budweiser som man kunde göra en massa roliga saker med.

Det roligaste av de roliga sakerna var naturligtvis att dricka ölen så nu är det inte lika många kvar men lika glad för det är vi ändå.

O, du sköna vår

På lördag är det 3 veckor tills Emma kommer till San Francisco igen och jag räknar ner dagarna. Sedan är det en knapp vecka till Oskar, Oscar, Erik och Johannes kommer. Tiden verkligen rusar iväg och jag försöker göra upp planer i huvudet på allt jag vill hinna med under tiden som är kvar. Eftersom jag har fler resmål än möjliga resdagar så har jag kokat ner listan till följande:

-Yosemite Nationalpark 3 timmar inåt landet.
-Los Angeles och Point Reyes när Emma kommer.
-San Diego, Tijuana och Las Vegas med grabbarna.
-Coachella i slutet av april.

Där emellan finns det 1000 saker som händer i stan och läxor som ska rättas, prov som ska skrivas och arbeten som ska lämnas in, restauranger som ska besökas, öl som ska drickas, Seinfeldavsnitt som ska ses, foton som ska tas.

Trots att det kan verka som att jag känner någon hets att hinna göra en massa saker för att tiden rinner iväg så känner jag mig väldigt lugn. Om någon av återstående saker inte hinns med så spelar det inte så mycket roll för det betyder förhoppningsvis bara att jag prioriterat om och planerat in roligare saker istället. De kvällar som däremot ska försöka reduceras är dessa (en bild säger mer än tusen ord):

Tre män i sina bästa år vid lägereldarna. Men samtidigt är det dessa kvällar jag kommer att sakna om 3 månader.

Omväxling förnöjer

Som svensk har man fått lära sig att Sveriges natur är fantastisk. Det är den verkligen men samtidigt är det lätt att bli hemmablind och tro att resten av världen är avundsjuka.

På Hawaii finns 12 av världens 13 klimatzoner och i Kalifornien kan man åka från San Franciscos blomstrande körsbärsträd till Sierra Nevadas snöklädda landskap på 3 timmar. Det var det jag gjorde i helgen.

En minisemester på 48 timmar som kändes dubbelt så lång. Åkte skidor i fantastiska backar och fascinerades av den extrema naturen som verkade skapad av Walt Disney själv. Himmel så blå som den vore Photoshopad, cylindriska mörkgröna träd och en strålande sol. Ibland känner man sig liten. En amerikan sa till Stefan, apropå skillnaderna i svensk kontra amerikansk natur, att i Sverige är det det lilla som fascinerar medan i USA är det det extrema. Det är alltså med naturen som med människorna och deras mentalitet. I USA vill man ha det största och mest extrema medan man i Sverige kan uppskatta det vackra i det lilla. Höga berg kontra sommarängar, bling-bling kontra dalahästar.

Som bevis kan jag nämna att jag köpte den minsta kaffen som fanns på en bensinmack längs vägen igår; den var 16 oz - dvs 0.48 liter.

Ursäkta Åsnan, om du fortfarande tittar in här, att jag bara skriver om hur bra jag har det men ibland är det svårt att låta bli.

Så för att liva upp dig lite: nu ska jag iväg och tvätta och sedan plugga för att imorgon rätta läxor, göra prov och rätta läxor. Men i sinnet och på bloggen surfar jag fortfarande i Hawaiis 26-gradiga vatten och glider ner för bergen vid Lake Tahoe.

Waikiki, Hawaii.

Emerald Bay, Lake Tahoe.

Perspektiv

Imorse åkte jag till skolan tre timmar innan min lektion för att sitta med i en intervju av en student från SFSU som vill åka till Uppsala. Det är inte ofta man får förfrågningar om att sitta med som expert så jag tog tillfället i akt även om det kändes lite tungt.

Jag läste igenom studentens ansökan utan att bli särskilt imponerad. Snittbetyg B- trots att han mestadels hade läst kurser som man nog skulle klara utan alltför mycket tentaångest. Lärarnas rekommendationsbrev indikerade att han verkade vara lite omogen men intresserad av det han tog sig för. Helt enkelt inte den vassaste kniven i lådan.

Han skrev också att han hade haft det lite tungt i skolan från och med sista året i gymnasiet och att han inte varit utanför USA. Något pass hade han därför inte och trots 23 år fyllda bodde han med sin pappa och lillebror som han alltid gjort. Ingen annan i hans släkt, varken kusiner, föräldrar eller syskon, hade heller varit utanför landets gränser.

"Vilken tvättäkta amerikan" tänkte jag. "Han skulle nog inte överleva en dag utan Jack in the Box om han skulle åka utanför landet".

Så började intervjun och han började berätta om sig själv. På frågan varför det inte hade gått så bra i skolan och om han verkligen skulle klara att plugga i ett annat land så skruvade han lite på sig och berättade att det visserligen inte gått så bra men att betygen blev bättre och bättre. Han hade haft det lite tungt under sista året på gymnasiet men nu hade han kommit över det. "Lite tungt, hur då? Vad har du gjort för att det ska gå bättre framöver? Skulle du verkligen klara att åka utomlands?".

Han svarade att "lite tungt" var att hans mamma hade dött av naturliga orsaker medan hans två bästa kompisar hade blivit mördade. På grund av det hade betygen sjunkit eftersom han hade haft tankarna på annat håll.

Mina ögon blev stora som tennisbollar och hakan trillade ner några centimeter trots att jag gjorde mitt bästa för att dölja det.

En sådan trångsynt, svensk, fördömande pajas har jag aldrig känt mig som tidigare. Jag hoppas att jag blev lite mer vidsynt och inte dömer människor förrän jag har hela bilden i framtiden. Visst, han var verkligen en amerikan - men mina vyer nådde knappast över fönsterbläcket.

Och google ska vara framtidens företag?

Okej, erikhedin funkade inte så varför inte något liknande användarnamn. Men necessaryparallel.95731, är det verkligen likt?

Både jag och Nicolai är tillbaka

Jag vet, jag vet, jag har inte skrivit på länge och kanske har alla ni som brukade läsa min blogg glömt den. Det går ju så fort numer - jag förstår er.

Tillbaka i San Francisco igen sedan två veckor från Sverige och sedan två dagar sedan från Hawaii. För att sprida Embleton Sundbergs namn i världen såg jag det som en skyldighet att åka till de avlägsna öarna för predikan. Naturligtvis ägnade jag mina dagar åt att sprida flygblad med information om denna fantastiska man samt agitera på gator och torg.

Jag har aldrig sett så många rullstolar på en flygplats som på den på ön O'ahu. Men så har jag inte varit i Florida heller, antagligen ända stället med fler pensionerade övre medelklassamerikaner än Hawaii.

Nicolai Dunger har släppt en ny skiva, Nicollide and the Carmic Retribution. Lyssna på Too Free To Be Gone och ta plats i hyllningskören - fortsätt sedan neråt bland låtsmakproven.

Skolan har börjat igen också, men det tar vi en annan gång.

Tills dess.