Tankar från ett middagsbord

Redding följdes av Reno som var en övervuxen finlandsfärja extrautrustad med neon och långsamma taxichaufförer. En lät som hon skulle lämna oss och resten av jordelivet när som helst, en skjutsade ut oss till "det hetaste stället i stan" som skulle ha öppet ändå tills natt blev dag men det visade sig att det stängde när vi kom dit. Så det var bara att åka ner på stan igen men där hade "stället som alla går till när resten stänger" också stängt. Verkligen som Las Vegas, verkligen en bra partystad (jag antar här att de flesta som läser är sprungna ur den ironiska generationen och förstår att det inte alls var en särkilt bra partystad).

Sierra Nevada var väldigt fint och påminde mycket om det spanska ditot. Vi besökte Lake Tahoe där vinter-OS var 1960 och åkte bil på över 2200 meters höjd, dvs högre än Kebnekaise.

Både Redding och Lake Tahoe var som balsam för själen och jag hade nästan glömt bort hur skönt det är att vara ute i naturen. Nog för att vi för det mesta satt i bilen men i Redding hade vi en halvdag ute i det fria - vi kastade macka på älven, lekte med Shannons hundar och njöt av den friska luften.

Med mina kasinovinster blev det tyvärr intet så jag är nu två dollar fattigare. Jag och Måns gjorde misstaget att spela bort båda våra dollar när vi kom hem vid fyra på morgonen och trotsade den gamla regeln att inte spela när man är berusad. Men - man lever bara en gång.

Nu sitter jag återigen vid middagsbordet med de två viktigaste ingredienserna för det goda amerikanska livet; ketchup och coca-cola.

Apropå det goda livet: Jag hittade en rapport som säger att medelamerikanen har ökat med 24 lb (ca 11 kg) i vikt de senaste 70 åren och detta har lett till att bensinförbrukningen ökat i liknande takt. Enbart den ökade bensinförbrukningen på grund av att folk har blivit tyngre är 938 miljoner gallons (ca 3,5 miljarder liter) per år! Inte konstigt att Irak är eftertraktat eftersom USA numera importerar en bra bit över 50% av sin olja... Enligt min räknare till höger så har Irakkriget kostat cirka 100 miljarder dollar per år och den ökade bensinförbrukningen nästan 3 miljarder dollar per år.

Det kanske inte är brist på bensin som är problemet utan överflöd av mat.

Live fran

En dackade tidigt, en skulle kora och resten tog det piano. Vi ovriga hangde med Shannons slakt och upptackte att vi hade en hel del gemensamt. Vi matade var lilla asna, akte fyrhjuling och nu Sparks...

Imorgon bar det av till Reno for att fordubbla (minst) alla pengar vi har sparat under denna termin. For ovrigt blir min frisyr mer och mer popular hos manniskorna medan hundarna ar beroende av ol.

Efterblivna USA...

Efter att ha svurit över pounds, ounces, feet och inches i tre månader så hittade jag den här facebookgruppen som bevisar att alla inte tycker lika. Se på Jesus, han verkade vara en bra kille - klart han hade rätt.

Tydligen var det på gång att införa metersystemet i tid, som The Hives sjunger om, på Napoleons tid men återigen satte kyrkan stopp för en naturlig utveckling.

Eftersom kyrkan inte gillade att ha 10 dagar i veckan, 10 timmar per dag, 100 minuter i timmen och 100 sekunder på en minut så blev det inte så. Napoleon vågade inte gå emot kyrkan så det blev inget införande. Men nu när kyrka och stat är separerade kan vi väl införa det och underlätta för mitt fyrkantiga tänkande?

På väg norrut

Imorgon åker ett förstärkt svenskgäng norrut till Redding för att fira en amerikansk thanksgiving med kalkon, pumpabröd och, enligt Shannon som vi ska till, de största och starkaste drinkarna. Samt hennes mammas egenodlade jazztobak... Och nej mamma och pappa, jag röker fortfarande inte.

Därifrån bär färden över bergen till Reno, Nevada, där jag tänkte åtminstone fördubbla min icke existerande förmögenhet på lämpligt kasino samtidigt som jag nynnar REM:s All The Way To Reno och kastar hundradollarsedlar omkring mig.

Julen börjar så smått göra sig påmind i staden trots att det varit t-shirtväder idag och träden står i blom. Nedan lite av juldekorationen på Safeway, den lokala mataffären.

I övrigt känns det som att det mesta flyter på, kanske på grund av att ledigheten tagit fokus från skolan. Jag hade i alla fall tänkt plugga idag men istället fixade jag med bil till imorgon, åt, drack kaffe och läste på caféet runt hörnet samt handlade ett par skor och en jacka. Allt tog precis tog så lång tid att jag med gott samvete gjorde kväll vid fyrasnåret. Allt löser sig med tiden och flera glada nyheter kanske kommer lagom till jul - om gud vill och grejerna håller.

Tackgivelse

Lov! Thanksgiving började med att Stefan åkte till IKEA och köpte pepparkakor, glögg, kanelbullar och en hel massa annan svensk gourmetmat. Vi slog på stort och bjöd in till en favorit i repris: köttbullsmiddag, denna gång uppdaterad med lingonsylt och riktig gräddsås. Lägg till några drinkar, en magnumflaska rödvin, hemmagjorda pepparkakor från Clay och Torsk på Tallin med engelsk text och ni har en bra bild av kvällen. Som man kunde misstänka så är Killinggängets humor inte så lätt att förstå för utomstående.

Nog för att Måns är lång men här har han stoppat pepparkaksdeg i strumporna. Ett gammalt beprövat knep.

Idag var vi på något så grabbigt som japanskt spa i Japantown och jag sitter nu här i köket med ro i sinnet och huden len som en barnrumpa.

Jag har också dragit från i tennisstatistiken med två vinster i slutet av veckan så jag borde kanske sluta nu på topp. Men det är för roligt att spela för att genomföra den idén.

Visste ni förresten varför man firar thanksgiving? När de första européerna kom till Amerikat så visste de inte hur man odlade jorden. Hotet om en svår vinter kom närmare och de kände att hoppet höll på att överge dem. Vilka kom till undsättning om inte indianerna. Lite sång, lite dans, lite naket och mat bjöd de på innan européerna bestämde sig för att utrota sina räddare. Men... För att visa att man inte har glömt indianernas gest så firar man varje år Thanksgiving. Fint.

Nu ska jag läsa de sista 10 sidorna i Goodbye Lemon av Adam Davies. En sådan bok som man inte vill ska ta slut så jag fick tygla mig själv och sluta läsa förut för att suga på karamellen ett tag till. Nu är tiden inne att tugga sönder den.

Veterans day

Jag jobbar. Det är som det är mest; ingen ringer och jag är som vanligt glad över det. Internet funkade inte hemma eftersom våra grannar, som vi delar internet med, har råkat dra ut sladden. Eller så har dom stängt av oss eftersom vi inte har betalat. Det vore förståeligt. Det är knappt så att det funkar här på caféet heller, det lägger ner till som tätt och liksom alla caféer som ståtar med att dom har internet så funkar det inte mer än hjälpligt. Hur svårt kan det vara? Michael Douglas i Falling Down poppar upp i huvudet men jag slår tillbaka tanken.

Det är Veterans day idag så jag kanske skulle kolla på Rädda menige Ryan eller Apocalypse Now. Det vore en värdig hyllning kan tyckas. Men jag tror inte att jag vill hylla någon så jag låter nog bli. Skulle vara Michael Douglas då.



Det kanske är att överreagera lite ändå.

Upp, upp, upp, ner.

Det var inte bara vi som var exalterade över att Jens Lekman spelade igår utan så pass många att det var lapp på luckan. Istället blev det en svettig 50-talsklubb, efterfest till 5, sömn skavfötters med Måns till 9 och sen apati.

Jag gick och njöt av bakfyllan och regnet vilka båda har hållit en konstant nivå under dagen. Den första försvann dock något sånär på Dinahs födelsedagsfest men varken energi eller vilja fanns för en helkväll. Istället försökte jag och mina kombos plus David från San Jose haffa en taxi i stans utkanter vilket var dödsdömt från början. Några svordommar senare lyckades vi ta en buss och med lite benkraft var vi hemma med blöta kläder och blötare skor men glada humör.

På bussen hem blev vi vittnen till äkta amerikansk road-rage. Tre personer klev ur sin bil, skrek några väl valda ord till bilen bredvid som de blockerade, satte sig sedan tillrätta lagom till att det blev grönt och kryssade på högsta fart genom vägbanorna. Det kändes stort. Nu kan jag både kryssa för jordbävning och road-rage på listan över saker att uppleva.

Nu ska jag sova fem kvartar i timmen. God natt.

T minus 12h

För att hedra Staffan så ska jag inte räkna ett enda tal inför tentan imorgon. Det kanske redan är för sent iförsig, klockan är 10 så det är 12 timmar kvar. Det blir vad det blir som min arbetskamrat på Akzo brukade säga.

Efter tentan väntar en till i raden av svenska musikunder här i stan; Jens Lekman. Hans nya skiva bådar gott så förväntningarna är höga liksom de är på helgen i övrigt. Måndag betyder Veterans Day så då är det inga lektioner och på tisdagar har jag inget schemalagt. Både jag och Diesel jobbar hårt för införandet av 4-dagarshelgen och det ska bli skönt med ett smakprov i väntan på det permanenta införandet.

Bonusbild: Emma på toppen av Mount Tamalpais. Självklart var den amerikaniserad så att man kunde köra bil nästan ändå upp. Vi ville inte vara mindre amerikaniserade utan körde upp i vår hyrda Jeep med V6:an härligt mullrande. Någonstans under molnen döljer sig San Francisco.

Beslutstid

Jag vet att jag har klagat lite väl mycket den senaste tiden, inte bara här på bloggen, över att jag inte riktigt har varit herre över mitt öde. Den tiden är nu förbi.

För att återuppnå denna position som herre över mig själv och på nytt ta grepp om livet så har jag fattat några beslut. Inte så många men ganska viktiga och bra beslut om allt går som jag hoppas. De rör främst min skolgång till våren som ska göras mer kompatibel med min önskan om ett liv utanför densamma. Detta har lett till att jag har lagt ner Marknadsföringskursen i Fek B eftersom det blev ohållbart att skriva tenta och referera till en bok som inte finns på den här sidan världen.

Jag har också bestämt att fysikkurser får det bli när jag kommer hem till Uppsala igen eftersom det inte har gått som jag har veltat på de kurser jag läser här. I vår blir det istället ekonomistudier för fyra femtedelar av slanten och Kalifornienstudier för resterande peng. Min förhoppning är att dessa beslut ska frigöra lite tid eftersom ekonomitentor ofta är flervalsfrågor som kräver begränsat med arbetsinsats. Jag får ta smällen när jag kommer hem och börja i trean och fuska lite med kurser som fyran läser. Det är inte hela världen.

Jag har också bestämt mig för att stressa ner och inte ta så seriöst på det som är kvar av den här terminen. Självklart ska jag göra allt som står i min makt för att klara alla kurser men betygen kommer i andra hand. En sund kropp i en sund själ i första.

Hursomhelst, nu ska jag till skolan och plugga, två uppgifter ska vara inne imorgon och en tenta går av stapeln. Men mitt nya liv innebär att pluggstart klockan ett är okej.

Så det så.

USA-Fall 07

Läser förra inlägget och tänker att det känns långt borta, inte bara tidsmässigt. Nu har Emma åkt igen, skolan ger mig ytterligare ett berg att bestiga och jag försöker så smått vakna från fartblindheten.

Nu är det exakt 46 dagar till jullov och jag minns när det var 49 dagar till Emma skulle komma. Det var alldeles nyss och på något sätt känns det skönt att känna så. Det här är nog första gången i mitt liv som jag på allvar inte är helt tillfreds med var jag befinner mig.

How many times can a man turn his head
And pretend that he just doesn't see

Jag har köpt en gitarr och ska koka te - det blir en bra kväll.