Upp, upp, upp, ner.

Det var inte bara vi som var exalterade över att Jens Lekman spelade igår utan så pass många att det var lapp på luckan. Istället blev det en svettig 50-talsklubb, efterfest till 5, sömn skavfötters med Måns till 9 och sen apati.

Jag gick och njöt av bakfyllan och regnet vilka båda har hållit en konstant nivå under dagen. Den första försvann dock något sånär på Dinahs födelsedagsfest men varken energi eller vilja fanns för en helkväll. Istället försökte jag och mina kombos plus David från San Jose haffa en taxi i stans utkanter vilket var dödsdömt från början. Några svordommar senare lyckades vi ta en buss och med lite benkraft var vi hemma med blöta kläder och blötare skor men glada humör.

På bussen hem blev vi vittnen till äkta amerikansk road-rage. Tre personer klev ur sin bil, skrek några väl valda ord till bilen bredvid som de blockerade, satte sig sedan tillrätta lagom till att det blev grönt och kryssade på högsta fart genom vägbanorna. Det kändes stort. Nu kan jag både kryssa för jordbävning och road-rage på listan över saker att uppleva.

Nu ska jag sova fem kvartar i timmen. God natt.